Hotel Royal

Hotel Royal

Ett familjeägt hotell med historiska anor i hjärtat av Göteborg.

Stammisar nu och då

Greven och Direktören, Lakrits-Nilsson och Sill-Karlsson. Hotel Royal har alltid haft sina stamgäster, men för 30-40 år sedan kallade de sig för helt andra saker än idag. Vår gamla veteran John-Erik Björhag delar med sig av några anekdoter från den gamla goda tiden.

John-Erik berättar: Stammisar nu och då

Lakrits-Nilsson och Sill-Karlsson

– På 80-talet handlade det mycket om att ha personlig kännedom om varje gäst och deras ofta ganska speciella önskemål. Jag minns särskilt två stammisar, en som hette Lakrits-Nilsson och en som hette Sill-Karlsson. De var resande säljare båda två. ”Idag kommer Sill-Karlsson”, kunde vi ropa till varandra. Han ville nämligen alltid ha ett extra sängbord vid sin säng och en badrumsmatta av den lite tjockare typen. Doris som jobbade på tvåan svarade: ”Ja så bra, då ska jag ställa fram hans grejer!” och plockade fram ett litet extra sängbord från sin skrubb, och tog fram den där extra tjocka badrumsmattan hon visste att han ville ha. Personlig service har alltid varit en viktig del av vårt jobb här på Hotel Royal. 

Direktören och Greven

– Sedan fanns det flera stamgäster som la sig till med fina titlar. Vi hade till exempel en gäst som kallade sig för ”Direktör”, fast han egentligen var uppackare. Han skulle alltid ha ett "fint rum” och ställde ut sina skor på kvällen för att få dem putsade av nattportieren. Just då jobbade jag en kort period på natten och blev informerad om detta: ”Han där på rum 241 har ställt ut sina skor till putsning”. Problemet var bara att vi inte hade den servicen... Men Marta och Hanna som drev hotellet då sa som de brukade göra: ”Ingenting är omöjligt på Royal – vi fixar det åt honom!”. Så de hämtade en skolåda hemifrån, och jag satte mig och putsade hans skor. När ”Direktören” sedan kom ut varje morgon var han så nöjd över sina skinande skor. Det skulle ju bara ingå i servicen på ett fint hotell, tyckte han.

– Vi hade en annan gäst som kallade sig för ”Greven”. ”Det är Greven som ringer!” sa han alltid, men han var ingen greve. Precis som de andra var han resande säljare han också.

 

Ett hem på resan

– Många av våra gamla stamgäster frågade alltid efter ”sina” rum. Lakrits-Nilsson hade alltid 358 och Sill-Karlsson ville alltid ha 239:an – i många, många år. 

John-Erik vittnar om att det faktiskt forfarande är många gäster som har sina favoritrum på hotellet: 

– En del kan nästan bli barnsligt besvikna om de inte får ”sitt” rum. Vi förklarar förstås varför, för ofta handlar det ju bara om att vi håller på att renoverar rummet. ”Men… men….”, säger de då. ”Ni ÄNDRAR väl ingenting? Det som är så mysigt!” När de sedan får komma in och titta blir de oftast lättade. ”Aha, ni har bara fräschat upp och målat, ja men så bra, då känner jag mig hemma!”

– Det säger väl en del om vilket hem på resan som Royal har blivit.



2016-04-21
Emma Nilsson
Redaktör
031-700 11 70
info@hotelroyal.nu